Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Ur djurens verkstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om en elefanthjord får hålla till ostörd i en trakt,
lunkar den alltid samma väg. Dessa djurs oerhörda tyngd gör,
att de trampa ned allt som växer i deras väg. Alla spröda
grenar, som komma under deras fötter, krossas, ja ofta riva
de t. o. m. upp stora trädrötter.
Liksom Amerikas indianer och infödingarna i Afrika
marschera dessa jättestora tjockhudingar alltid i gåsmarsch.
I täten går aldrig någon ledarehanne, såsom fallet är med
bufflar och stora antiloper, utan en viktig elefantdam, som
med något sänkt huvud långsamt skrider sin väg fram.
Efter henne följa andra elefantkvinnor, då och då en
ung, fullvuxen hanne och därefter mödrarna, som alltid
åtföljas av sina babies eller större ungar. Bakom modern går
alltid barnet; bakom dem återigen några äldre elefanthonor,
och först 15 å 20 kilometer eller ännu längre därefter
följer så hannen eller hannarna.
Större hinder såsom gropar, omkullfallna trädstammar
och jättestora termitstackar undvika de.
En sådan elefantstig är alltid välkommen för forskaren,
jägaren och djurfångaren. Den är städse tilltrampad och
slät, och med någon skicklighet skulle man nog kunna åka
rullskridsko där; att cykla går utan vidare.
Noshörningar byta ofta om väg till sina foder- och
vattenställen, men även de efterlämna lätt igenkännliga spår,
särskilt genom sin spillning.
Ej heller är det förenat med någon större svårighet att
uppspåra björnen, buffeln och tigern. Då är det svårare att
följa leoparden, jaguaren och pantern.
Lejon stöter man alltid på oförhappandes. Det finns
områden i Afrika, där lejonet är mycket talrikt. Trots att
varje år en stor mängd av dessa konungsliga djur skjutas,
tror jag dock, att lejonet har förökat sig. Denna stora katts
fruktsamhet, och den omständigheten, att öknens konung —
namnet är strängt taget oegentligt — alltid håller sig med
ett harem, borgar för släktets ständiga tillväxt.
Det har skrivits tusentals historier om lejon, och i var
och en av dem har något nytt och dittills okänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
