Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skörd - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7°
högar, ty brytaren hade ännu icke hunnit göra
murar av dem. En jätte, detta Smålands nya
verktyg och vapen, stod mitt på rödj an med sina
griparmar om livet på en sten. Det stora landisblocket
där Daniel brukat sitta medan han vaktade fåren,
var söndersprängt av dynamit. Väldiga stackar av
ljung och rötter lågo uppstaplade för att brännas.
Daniel såg sig om efter den man som utfört detta
arbete. Han var van vid guldgrävare som icke gingo
ut att spränga berg med mindre de hade hopp om
millioner. Därför beundrade och ömkade han det
tålamod, den kraft och den envishet som brutit
denna arma teg. Han fick lust att träffa torparen
på Skördatorp och gick vidare bort mot stugan.
Härvid träffade han på ännu en rödja, men den
bar redan skörd. Han gick ut i åkern och kände på
havren, den var väl matad. Så kom han till den åker
som far brutit en gång i världen och räknade
rågskylarna på den. Det var fyrtiotre. Far hade sagt
att trettio var överbra, tjugu fick man tåla sig med.
— Var det förståndigt av Gud att sätta sådana
karlar på en jord som gav så litet för mödan?
undrade han. Men samtidigt var han så stolt som
om han brutit marken själv, och han glömde för
ögonblicket alldeles bort sin misstämning.
Han skymtade nu den lilla röda stuga som var
hans fädernehem. Men han gav sig inte tid att
upptäcka att det fått en ny ladugård, ty hans intresse
fångades av en kvinna som med ett ok över axlarna
gick framför honom ner mot torpet. På långt håll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
