Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 155 -
ordvändningar, snillrika infallen, förtjusande ögonkast
mellan de stolta kavaljererne i de guldbroderade röda
oeh bruna rockarna och damerna i de vida
styfkjort-larna med sitt famnslånga släp. De hvita perukerna
lutade sig med det utsöktaste behag mot de
genomskinliga florsslöjorna, bakom hvilka man tyckte sig
skönja den skönaste hy och de mest blixtrande ögon.
Välformade ben i hvita silkesstrumpor gjorde så
sirliga steg, de skimrande skospännena blänkte så
gladt i solskenet, de små fruntimmersskorna med sina
röda klackar, trippade så lätt på det mörkblå klädet,
under det att det lysande tåget rörde sig upp för
trappan till kungshuset. Det ena hurraropet efter det
andra skallade från folkmassan som trängdes på sidorna.
»En skön linhätta den där junkern har» hördes en
röst bland åskådarne.
»Ja, nu kunna de sprätta med dem», svarade en
annan, »men när de äro döda låta de vackert bli, ty
ingen får hädanefter svepas med peruk — eller hur,
madam Närsynt?»
Den tilltalade var en välfödd matrona, som fåfängt
sökt göra sig tillräckligt smal för att kunna tränga sig
fram mellan soldatleden. I stället kom hon nu i vägen
för den talande, som var ingen mindre än själfva
slaktaremästaren Zachris Flåberg.
»Sakta madam, sa’ bonden till märren. Skall hon
tränga om kull en hederlig borgare, bara för att få se
på sådana här utklutade komedianter? — Nej, se bara
hvad de sprätta med benen, det käns ackurat hela
glitterverket som man fått lök i ögonen.»
»Det ordet hördes att det kom från mäster själf det!»
— hördes nu en annan röst strax bredvid falla in. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
