Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 422 —
Svenskes anlete. Han reste sig häftigt och såg en
stund förvånad på henne.
»Han som tror att denne hofjunkarens ord äro
sannare än Guds ord», utbrast han lifligt, »han som
tror att din fars ande skall dö med kroppen och att
hans mördare skulle varda fria från ett kommando lifs
efterräkningar, han som tror att lifvet endast är till
för att njuta och tillfredsställa egen lusta, han som fegt
undflydde striden, i stället för att slåss till det sista
för att åtminstone få stupa med ära, han skulle varda
din make ...?»
»Upphör, min vän. — Du förifrar dig. Kan du
väl ett ögonblick tro att jag skulle älska honom fr
»Men? ...»
»Hittills ha nog mina kära föräldrar velat det,
men baronen har blifvit så pockande på sista tiden
och i samma mån har min far blifvit försiktigare. Nu
har min far bestämdt lofvat mig att ingenting skall
;if-göras, förrän slutlig dom blifvit fälld.»
»Då är ännu tid», sade Svenske lugnare, i "
han försiktigt såg sig omkring. — »Strussenfelt, Wr<
och din bror ha stämt möte med mig i afton på
L:i-fonts kaffehus. Om blott generalen vill, skall aili
bra.»
»Ack, min gamle, gode far», suckade Ulrika, i
det hon dystert skådade framför sig. »Ack, att ni
blott kunde lyckas!»
»AUt skall gå bra! — Men nu måste jag gå —.
En kyss? ... Den första?»
»Den andra!»
»Nej, nu måste du gå!»
»Har du råkat Liewen?»
»Kusin Liewen? ... Hvarför frågar du så? ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
