Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tröstade sig alltid öfver sin fars bortgång med den
glada vissheten att de en gång, när tiden var inne,
skulle få återse hvarandra. Alla hennes sorger, alla
hennes pröfningar kunde icke rubba denna hennes tro;
— tänk på alla fattige, alla sjuke, alla nödställde skulle
de endast kommit till lifvet för att varda delaktiga af
denna världens sorger? — Nej, sådana tvifvel får ej
kusin Ulrika uttala högt... och inga tårar ... De
förstöra endast det väna anletet... Ma foi, de vackraste
ögon på denna sidan Östersjön...»
»Baronen», återtog hon, leende åt hans beundran,
»tyckte att hofjunkaren hade rätt. Det kom sig af
människomas egen dumhet, tyckte han, att så många
underkastade sig stora sorger och lidanden. — När
ingenting fanns efter detta, sade han, vore det icke då
bättre att vara ingenting än att vara ett uselt och
eländigt kräk, som ingen brydde sig om och som
endast var till omak.»
»Ingenting? — Alltså skulle allt hvad vi tänkte
oss som kärast här på jorden, våra bästa, ädlaste
tankar endast komma från oss själfva och dö med oss?
-— Och allt ondt och elakt som vi gjort, alla
grymheter, hvarpå vi rufvat, skulle vara för alltid jordade
med oss. — En maklig lära! Men ingen bra karl som
säger så. Meijersdorff är också en gynnare, som man
bör taga sig i akt för.»
»Min far sätter likväl mycket värde på honom...
Som du vet, vill min mor att jag skall bli hans maka.»
»Och du? —»
»Hvem kan tänka på förlofning, då allt ser så
mörkt ut...»
Detta undvikande svar jagade ett moln öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
