- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
488

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 488 —

blick, men litet glad efter den mängd Rotenbleicher
han druckit till middagen, tog nyfikenheten och
lättsinnet ut sin rätt. Att fara ett stycke utom tullen i
detta mystiska sällskap innebar en viss retelse och
på. den ljusa sommareftermiddagen kunde ju intet ondt
hända honom.

Vagnen körde först några famnar utåt den smala
gatan, men därefter vände den tvärt af inåt en gränd.
Schulenberg märkte det ej, sysselsatt som han var att
genom slöjan söka uppfatta sin tysta grannes anletsdrag,
förrän vagnen redan var inne i ett mörkt porthvalf.
Hvad som sedan följde kunde han aldrig riktigt få
klart för sig. Han mindes blott att han plötsligt kände
sig fasthållen af ett par starka armar, att en rullad
tygbit stacks i munnen på honom samt att han, innan
han hunnit hämta sig ur sin förvåning, fann sig
bunden till händer och fötter, hvarefter han inbars i ett
rum på sidan af portgången.

Här undersöktes hans fickor af den beslöjade
damen. Oaktadt sitt raseri kunde han inte låta bli att
skratta i mjugg vid tanken på den snopna min, hon
skulle göra, när hon skulle finna hans börs tom. Men
hans förvåning vardt i stället så mycket större, då hon,
utan att fästa sig vid de få skramlande plåtar som
densamma innehöll, lade den åter på sin plats och i
stället framtog det hopvikna papper som han bar innanför
rocken och som var ordern om generalens bortförande.
Nu förstod han hvarom saken handlade och svor inom
sig en ed öfver sin dumhet att låta locka sig som en
riktig dummeijöns i fällan.

»Ni får icke släppa honom ut», sade den förmenta
damen med djup basröst, i det hon skrattande lämnade
brefvet åt kusken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0492.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free