Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Industriens historiska förutsättningar och allmänna karaktär. Av professor Eli F. Heckscher - I. Historiska förutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRIENS HISTORISKA FÖRUTSÄTTNINGAR OCH ALLMÄNNA KARAKTÄR
malmen grundade järnhanteringen hade förmodligen sin
tyngdpunkt förlagd till Småland, som är mycket rikt på sådana
tillgångar, och dessutom förekom detta slags smide förmodligen spritt
över en stor del av mellersta Sveriges yta. Men redan ganska tidigt
under medeltiden, man har antagit från noo-talets slut, började
också järnframställning i form av bergshantering att uppkomma,
nämligen i de trakter där den sedan alltjämt har hållit sig kvar
och som därför har fått sitt namn Bergslagen. Därmed hade
järnhanteringen tagit ett ytterligare steg fram emot vad vi nu mena
med industri. Visserligen får man ingalunda tänka sig att det ens
på det stadiet blev något som kunde jämföras med en senare tids
brukshantering. Järnmalmsfyndigheterna äro till den grad spridda
över hela Bergslagen att behovet av koncentration och större
organisation långt ifrån alltid förelåg. En enstaka bonde kunde utan
svårighet bryta malm också ur berget och smälta det i en liten
bläs-terugn, utan att något samarbete behövde komma till stånd. Men
å andra sidan förekom det järnberg som lämpade sig särskilt bra
för brytning, och dit samlades då ett större antal människor för
att tillgodogöra sig och smälta malmen; tidigast och mest
utpräglat tycks det ha varit fallet i Norberg. Därigenom uppstod ett
behov av organisation, och från tiden kort före mitten av
13ootalet har man de första påbud som ge järnbergen en särställning,
som med andra ord bryta ut dem ur det gamla bondesamhället.
Som nästa led i utvecklingen kom den nya teknik som småningom
helt och hållet skulle sätta blästersmidet ur världen: masugnsdriften
och vad den gav upphov till. Dess stora märklighet bestod i att
höja ugnens värmegrad, varav följden blev att malmen tog till sig
kol i så hög grad att järnet blev osmidbart. Man fick då tackjärn,
en produkt som icke utan ny omsmältning kunde användas till
andra ändamål än gjutning. I den mån något annat åsyftades —
och det var helt naturligt vanligen fallet — måste denna första
produkt berövas något av den kolhalt som den första processen hade
tillfört järnet. Processen blev alltså därigenom dubbel eller som man
vanligen säger indirekt och har sedan med få undantag förblivit
det intill denna dag. Masugnarna eller hyttorna, de ugnar med
starkare värmegrad som nu kommo till, ställde större anspråk på
kapital och organisation än de gamla blästerugnarna, och så till vida
10 innebar masugnsprocessen ett nytt steg i riktning av moderna in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
