Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och in i rummet der jag stod och alla sdgo så vän-
ligt på mig. Men bäst det var, togo de ned mig,
lade en stor pappers-salopp omkring mig, och förde
mig hit och sade åt frun här, att de hemtade mig åt
henne till kökspiga. Ja det var visst syssla för mig“.
Hon skrattade och åter blänkte hennes nätta
ögon så glada mot spegeln. „Vet ni, här äro de-
ras minsta grytor så stora som våra hus. Det vore
ett vackert arbete att lyfta dem för mina små fina
fingrar. Men frun hon tog så vänligt mot mig, och
ställde mig hit på spiselkransen, och alla tycka om
mig och säga att jag är söt och nätt, och på våra
danser är jag i en brinnande tur, och dansar in-
gen med mig, så dansar jag ensam-1.
„Jaha“, sade den hufvudlösa snibbigt, „det är
konst att vara i turen när alla duga åt en. Nej ni
skulle sett mitt herrskap, den tiden jag var dame
dhonneur hos salig drottningen. Ni skulle sett huru
gardeslöjtnanter och dylikt smått folk voro utom sig
öfver att de ej vågade bjuda opp mig, eller ens tala
till mig. De visste nog, de gunstiga herrarna, att det
ej gick an. Men jag såg dock huru de på afstånd
kastade förtjusta blickar och huru min stränghet
gjorde dem olyckliga, så att det stundom gjorde mig
helt ondt om dem. Men, min Gud, man kan ju ej
rå för att folk har ögon, och icke kan man heller
gömma sig för att de ej skola få se en. Emellertid
var det en ung man som hade mera mod än de
andra. Han inbillade sig att jag älskade honom,
att jag hade uppmuntrat honom, och hade trasslat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
