Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
in sig i några ledsamheter endast för att få sina
affärer i skick, att kunna bjuda mig sin hand. Han
tillstod sin kärlek för mig, men jag hade då redan
ett annat parti i aspect. En grefve, något åldrig
det är sannt, men rik och stolt; och med ett leende,
som jag kanske ej kunde undvika att göra litet för-
aktligt, afvisade jag den unge mannen. Kunde jag
väl rå för att han brände sina vingar? Men ack,
rysligt hämnades han“.
,.På min bröllopsafton inträdde han i mitt rum,
och sköt sig för pannan. Några droppar af hans
blod stänkte i mitt ansigte, och i ett ögonblick var
jag sammankrympt till så liten J nu sen mig vara,
och förlorade förmågan att röras omkring om da-
garna. Lyckligtvis höll jag just på att kläda mig,
och fick sålunda min toilett med mig, så här i mi-
niatur, och kan således ändå ha något intressant
att sysselsätta mig med“.
„Nå när miste min nådiga sitt hufvud?“ frå-
gade en röst ur hopen.
„Mitt hufvud, ack ja det är sannt, jag kom ej
mer ihåg att jag haft något. Jag saknar det också
alls icke. Det hände mig en liten malheur: jag rå-
kade falla omkull på marmorskifvan der inne på
bordet och slog hufvudet af mig; men det var ett
lappri, det gjorde ej ondt alls“.
„Vid min Kejsares och herres, den store För-
nuftets sols, skägg“, sade nu den nickande Chine-
sen, „det vore en stor o’yeka att mista sitt hufvud;
hvad skulle man då ha att ranka uppå. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
