Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13. Den allmänna etnografiska utställningen i Stockholm. I. Etnografisk öfversigt. Af D:r Hjalmar Stolpe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ETNOGRAFISKA UT8TALLNINGEN.
TIBETANERNE.
79
en tjur, som ligger på en menniska; i högra banden h&ller han
sin med en dödskalle krönta spira, i den venstra den snara
(Zaima), hvarmed han f&ngar de fördömdas själar, på samma
sätt, som mongolen fångar vilda hästar. Han bär ett diadem af
dödskallar och öfver axlarna hänger dels en orm, dels ett rep med
vidknutna menniskohufvuden. Hans hustru, som alltid
afbildas stående bredvid honom, har gått förlorad. — Erlik Chan
är alla hädangångna själars domare och herskare öfver helvetena
och menniskornas goda och onda andar. Han bor i en af 16
jern-ram-ar omgifven borg, i en stor stad, som är belägen midt i
ridernes, de hungrandes rike, 500 mil under jorden. I denna stad,
der man beständigt slår på handpukor (Kengergä), ett slags vid
den lamaitiska religionsöfningen brukliga trummor, och läser heliga
böcker, bo Binderne, vidunder i hvilka religionsförsmädare,
för-äldramördare och sjelfmördare m. fl. pånyttfödas och hafva att
under 500 år, hvilkas dagar äro långa som våra månader, lida de
gräsligaste hungerqval. Deras mun blifver vid anblicken af läcker
spis så liten som ett nålsöga och deras hals så smal som en
ståltråd. Deras enda näring är eldgnistor, hvaraf de giöda i hvarje
lem och deras törst stillas med smält koppar. Efter uttjent
strafftid födas de på nytt såsom insekter, ormar eller dylikt kryp, och
hafva att genom goda gerningar långsamt arbeta sig upp till högre
grader. De öfriga helvetena, öfver hvilka Erlik Chan herskar, äro
åtta heta och åtta kalla, i hvilka de fördömda pinas på alla
upptänkliga vis, och hvilkas genomgående kräfver tusentals millioner
år hvardera. Det djupaste ligger 64,000 mil under vår jord. —
Bilden har kommit från de omkring sjön Baikal boende
men är gjord i Tibet. — Inuti bilden ligga en på en bit rökelsestång
upprullad pappersremsa med röd tibetansk inskrift, några bitar af
rökelsestänger, samt en liten, rundt omkring aftäljd
blyertspenns-stump, på hvilken några tibetanska bokstäfver äro skrifna med
blyerts. Tomrummet i bilden fylles med bitar af gul, gles
silkes-väfnad ; b en starkt förgyld bild af messing föreställande Burchanen
Ajuschä (på tangutiska Zepamä) sittande med korslagda ben och
hållande den, presterliga almosekrukan (Baddiri) i händerna; denne
Burchan är en af de äldste och förnämste och anropas isynnerhet
om långt lif; inuti bilden ligga fem hårdt hoprullade och medelst
påklistradt tyg förseglade pappersremsor, på hvilka böner äro skrifna
med röda tibetanska eller tangutiska bokstäfver; såsom fyllnad
mellan dessa rullar ligga sex större och mindre knyten af gul och
röd, gles väfnad af råsilke, innehållande ett rödbrunt pulver* ** (prof
i glasröret b1); det minsta af dessa knyten innehöll dessutom
några mycket små bernstensbitar***; vidare innehåller bilden en mängd
* Om Burjateme, se nästa afdelning, de ural-altaiske mongolerne.
** Möjligen det »Phagu», som af Inderne utströs vid festligheter och som
öfver Nepal i mängd utföres till Tibet?
*" Denna bernsten kan möjligen härstamma från norra Ishafvets kust, hvarest
den i ärtstora stycken uppkastas på stranden; mellan Obi och Jenissei fann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
