Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
kunna genom sin lågsinthet förlänga dess välde. Hur
har det gått till i detta sekel? Det började med
en ansats till broderskap och rättvisa men har slutat
med att förguda pengar och brutalt våld. Ansvaret
för denna bedröfliga utgång hvilar helt och hållet
på de aktningsvärda samhällsmedlemmarna, de kor.
rekta, de hyggliga, som ju alla nämnas kristna. De
stå hundra mot en, men de nyttja icke sina vapen
utan låta dem falla ur sina slappa händer, under det
motparten står med fast grepp, spända knän och
stadig blick; han siktar rätt och sårar alltid.
Ett nytt sekel har ingått; det gamla tillhör det
förflutna. Mänsklighetens sinne borde också förnyas
och kasta de gamla villfarelserna bort bland
utran-geradt gods. En af dessa villfarelser har varit
resignationen under olyckan. Människan är skapad att
vara lycklig; lycka för oss själfva och andra, detta
borde blifva det tjugonde seklets valspråk. Men man
måste eröfra denna lycka och inse, att den består i
den frid med Gud, som vi kunna ernå endast genom
att odla det goda, sanna och sköna i vår egen själ.
Straffet för dem, som förfelat denna uppgift, blir
väl sannolikt icke just den eviga elden, utan det
blir att de komma att stanna kvar på sin lägre nivå,
därvid de klart inse sin underlägsenhet och tillika
hafva ännu klarare uppfattning af hvad de hade
kunnat vara. Vare sig detta straff drabbar dem i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
