Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han ansågs som en utomordentlig uppläsare.
Vid kyrkliga »sällskapsnöjen» ombads han alltid
att deklamera poesi, och när han slutat ett stycke,
brukade damerna lyfta upp händerna och åter låta
dem hjälplöst falla ned i skötet och tillsluta ögonen
och skaka på hufvudet, som ville de säga: »Ord
kunna inte uttrycka det, det ä’ för skönt, för skönt
för denna timliga värld!»
Sedan psalmen sjungits, förvandlades hans
högvördighet herr Sprague till en annonstafla och läste
upp kungörelser om möten och sammankomster
och sällskaper och allehanda ting, tills man trodde
att listan skulle utsträckas till domedag — ett
egendomligt bruk, ännu bibehållet i Amerika, till
och med i städer, i denna tidsålder med sitt öfverflöd
på tidningar. Ofta händer det, att ju mindre
berättigadt ett häfdvunnet bruk är, desto svårare är det
att bli af med det.
Och nu bad den andlige. Det var en vacker,
ädelsinnad bön, som gick in på enskildheter; där bads
för kyrkan och kyrkans små barn, för köpingens
andra kyrkor, för köpingen själf, för countyt, för
staten och för statens ämbetsmän, för Förenta staterna,
för Förenta staternas kyrkor, för kongressen, för
presidenten, för regeringens ämbetsmän, för stackars
sjömän, kringkastade på stormiga böljor, för de
miljoner förtryckta människor, som suckade under
oket af europeiska monarker och orientaliskt tyranni,
för dem som ha ljuset och glada budskap och likväl
icke ha ögon att se och öron att höra med, för
hedningarna på hafvets fjärran öar; och så slutades
med en bönfallan, att de ord han var på väg att
uttala måtte finna nåd och välbehag och bli som den
säd, som såddes i god jord, i sinom tid gifvande en
härlig skörd af det goda. Amen.
Det blef ett frasande af klänningar, och den
stående församlingen satte sig. Den gosse, hvars
historia denna bok förtäljer, njöt icke af den långa
bönen, han endast höll ut med den — om han ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
