Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorde så mycket. Han förhöll sig stilla, så länge
den varade; han förde räkning öfver bönens
enskildheter, omedvetet — ty han lyssnade icke, men han
kände sedan gammalt terrängen och prästens
sedvanliga väg öfver den — och när något litet nytt
tillägg gjordes, upptäcktes det af hans öron, och hela
hans väsen uppreste sig däremot; han betraktade
tillägg såsom oärliga och brottsliga. Midt under
bönen slog en fluga ned på ryggstödet till bänken
framför honom och pinade hans själ genom att helt
lugnt gnida sina framfötter mot hvarandra, hvarpå
den omfamnade sitt hufvud med benen och putsade
och polerade det så kraftigt, att det nästan höll på
att ta farväl af kroppen och den smala tråden till
hals blef synlig, kliade vingarna med bakbenen och
lade dem tätt utefter kroppen, som hade de varit
frackskört, och gick igenom hela sin toalett så lugnt
som visste den sig vara i fullkomlig säkerhet. Och
det var just hvad den var, ty hur svårt det än kliade
i fingrarna på Tom att få fånga den, vågade han
inte — han var öfvertygad om att hans själ
ögonblickligen skulle fördärfvas, om han företog sig något
dylikt, medan bönen pågick. Men med slutsatsen
började hans hand att kröka sig och smyga sig
framåt, och i samma ögonblick »amen» var uttaladt,
var flugan en krigsfånge. Hans tant upptäckte
gärningen och tvang honom att släppa flugan.
Prästen läste upp sin text och frammumlade på
ett entonigt sätt en utläggning så torr, att månget
hufvud småningom började nicka till — och likväl
var det en utläggning, som handlade om eld och
svafvel utan all ända och förtunnade antalet af de på
förhand utvalda till ett sällskap så litet, att det
knappt var värdt mödan att frälsa det. Tom
räknade predikans sidor; när han kom hem från kyrkan,
visste han alltid hur många sidor den haft, men
sällan något af hvad som blifvit sagdt. Denna gång
var han dock under några ögonblick verkligt
intresserad. Predikanten uppdrog en storartad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
