- Project Runeberg -  Tom Sawyers äfventyr /
153

(1907) [MARC] Author: Mark Twain Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

åt våra bekymmer, och du kunde tänka på att göra
spektakel af mig med en lögn om en dröm; men
du har aldrig kunnat tänka på att ha medlidande
med oss och bespara oss sorger och bekymmer.»

»Snälla tant, jag inser nu, att det var gement,
men det var inte min mening att vara gemen, nej, på
hedersord, det var det inte. Och för resten kom jag
inte öfver hit den där natten för att skratta åt er.»

»Hvarför kom du då?»

»Jag ville tala om för er, att ni inte skulle vara
oroliga, för vi hade inte drunknat.»

»Tom, Tom jag skulle vara den tacksammaste
människa i världen, om jag kunde tro, att du nånsin
haft en så god tanke, men du vet att du aldrig hade
det — och jag vet det, Tom.»

»Jo, tant lilla, det ä’ riktigt, riktigt sant — måtte
jag aldrig kunna röra en lem mera, om det inte ä’
sant!»

»O, Tom, narras inte — jag ber dig, gör det inte!
Det endast gör en sak hundra gånger värre.»

»Det ä’ inte någon osanning, tant lilla, det ä’
rena sanningen. Jag ville hindra dig från att sörja

— det var det enda jag kom för.»

»Jag ville ge allt i världen, om jag kunde tro
det — det skulle uppväga en hel hop med synder,
Tom. Jag skulle nästan glädja mig åt, att du rymde
din väg och handlade så illa. Men det ä’ inte sundt
förnuft i det, ty hvarför skulle du inte talat om det
för mig, barn?»

»Jo, det var på det viset, tant lilla, att när du
började tala om begrafningen, kom jag på det
infallet, att vi skulle komma och gömma oss i kyrkan;
jag tyckte det var så väldigt stiligt, och jag kunde
inte förmå mig att afstå från det. Därför stoppade
jag näfvern tillbaka i fickan och teg.»

»Hvilken näfver?»

»Näfvern, som jag skrifvit på och talat om, att
vi gått ut som sjöröfvare. Jag önskar nu, att du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tmsawyer/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free