- Project Runeberg -  Tom Sawyers äfventyr /
154

(1907) [MARC] Author: Mark Twain Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade vaknat, när jag kysste dig — ja det gör jag, det
ä’ riktigt sanning, det.»

De stränga vecken i tantens ansikte veknade
och en plötslig ömhet strålade i blicken.

»Kysste du mig verkligen, Tom?»

»Ja, det gjorde jag visst, det.»

»Ä’ du säker på det, Tom?»

»Ja, det ä’ jag, snälla tant — det ä’ tvärsäkert.»

»Hvarför kysste du mig, Tom?»

»Därför att jag höll af dig så mycket och du låg
där och suckade, och jag var så ledsen.»

Orden klingade som sanning. Den gamla frun
kunde icke dölja en darrning i rösten, då hon sade:

»Kyss mig en gång till, Tom —och skynda dig
sen till skolan och plåga mig inte längre.»

Knappt hade han försvunnit, förrän hon
skyndade till garderoben och tog fram den ruin af en
jacka, i hvilken Tom gått ut som sjöröfvare. Därpå
blef hon stående med den i handen och tänkte:

»Nej, jag vågar inte. Stackars gosse, jag
förmodat* han narrades — men det ä’ en sådan vacker,
välsignad osanning, så full af tröst. Jag hoppas att
Vår Herre — jag vet att Vår Herre förlåter honom,
ty det var en sådan hjärtegodhet af honom att
berätta mig den. Men jag vill inte ta reda på, om det
var en lögn — jag ska’ inte se efter.»

Hon hängde tillbaka jackan och dröjde
eftertänksamt bredvid den en minut. Två gånger sträckte
hon ut handen för att ta ut plagget igen, och två
gånger afstod hon. Ännu en gång vågade hon det,
och denna gång stärkte hon sig med tanken: »Det
är en välment osanning — det är en välment
osanning — jag skall inte sörja öfver den.» Så
undersökte hon jackfickan. Ett ögonblick därpå läste
hon genom strömmande tårar Toms näfverbit och
sade till sig själf:

»Jag kunde förlåta pojken nu, om han så ock
hade begått en miljon synder!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tmsawyer/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free