Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo N. Tolstoj. Litterär studie - II - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEO N. TOLSTOJ. 21
sträfvandet att vara comme il faut och den oupphörliga själf-
betraktelsen.
Det är den period i lifvet, som skildras, då man lemnar
de omedelbara känslorna och handlingarna för att forma sig
efter vissa i umgängeslifvet gällande regler, bilda sig efter
vissa mönster. För somliga är detta medfödt och faller sig
naturligt, såsom för Nikolajs broder Volodja, för andra såsom
för honom själf är det ett svårt arbete. Man skall jämt för
att passa in i umgängeslifvet vara en annan än sig själf, och
umgängeslifvets lilla värld är blott en miniatyrupplaga af den
stora. Människorna förställa sig jämt för hvarandra, göra
sig annorlunda än de äro. De intelligentaste människor
bli i sällskap triviala och dumma, de känsligaste kalla eller
afifekteradt hårda, de mest godhjärtade låtsa sig vara lika
goda egoister som andra — förlägenheten för och misstroendet
mot hvarandra omskapa människorna, då de äro i sällskap
med hvarandra. Blott hemma och i förtrolip-a kretsar äro de
o
sig själfva, men ej häller helt där — det hela är en maskerad.
De gömma under en liflös mask de lefvande dragen. De
blifva sålunda uniformt och illa tillverkade yttre skal, under
det de, om de lydde sina naturliga instinkter, skulle blifva
de bästa och älskvärdaste människor. Det inre och bästa
ligger gömdt. Det är hos Tolstoj en ton af beklagande
häröfver, men ändå mera öfvervägande undran och förvåning
öfver det besynnerliga väsendet människan.
III.
Såsom en fortsättning af »Ungdom» kan man betrakta
Kosackerna, ehuru det lär vara det äldsta af de här behandlade
arbetena. Tolstoj tillbragte någon tid af sin ungdom under
tjänstgöring i Kaukasus, och denna vistelse har afsatt sig i
denna skildring. Trött vid civilisationen eller öfverbildningen,
led vid det tomma lif, den gyllne ungdomen för under spel
och utsväfningar, samt vid det förvända sällskapslifvet, begär
den unge Olénin — en dubbelgångare af författaren, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
