Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo N. Tolstoj. Litterär studie - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 LEO N. TOLSTOJ.
många drag visa — inträde sasom junker (kadett) vid ett i
Kaukasus förlagdt regemente. Under färden dit försvinner
så småningom den värld han förut tillhört såsom en obehaglig
dröm, och snart är han inkvarterad bland kosackerna i en
stanitsa vid foten af Kaukasus, där de halla vakt längs floden
Terek, och inom kort är han helt införlifvad med deras enkla
naturlif. »Kosackerna» är Tolstojs första flykt från kulturen
till ett okonstladt lif i naturens eget sköte. Förgäfves har
han bland kulturens ideer sökt efter något som kan fylla
hans lif, förgäfves under oaflåtlig själfanalys genomforskat
sitt inre efter svaret på frågan, hvarför vi lefva och hur vi
skola lefva. Ideerna, tänkandet, tviflet och själfbetraktelsen
hafva, såsom han bekänner, blott försvagat hans viljekraft,
urvattnat känslan och fördunklat omdömeskraften. Det mo-
derna kulturlifvet kan sålunda icke vara det sanna lifvet.
Men om någonstädes bör väl detta finnas där, hvarest man
lefver i närmaste öfverensstämmelse med naturen, följande
dess ledning instinktivt utan att låta den splittrande tanken
oroa och förirra drifter och böjelser, utan att låta själf-
betraktelsen plocka sönder känslorna.
Frestelsen låge nu nära för Tolstoj att liksom både före-
gående och efterföljande skildrare af naturlifvet idealisera
detta, men hans sanningskärlek håller äfven här profvet.
Skildringen gör alltigenom intrycket af sanning, och bland de
tilltalande dragen undangömmer han icke de mindre till-
talande. Kaukasusbergen med sina snöhöljda toppar, hvilkas
mjuka oregelbundna konturer vid afton och morgon simma
i rosenfärg, bilda en mäktig bakgrund i landskapet och
skildringen. Terek flyter fram mellan de fruktbaraste stränder,
klädda med ymnig vass och ogenomtränglig urskog. Här
ligger stanitsan, där hustrurna och de högvuxna, smärta, stolta
flickorna sköta sysslorna, under det männen roa sig med
jagt, fiske och dryckenskap eller ligga borta i gränsvakt.
Så småningom läkes den sönderanalyserade kulturmänniskan
Olénins inre här i denna ymniga natur och bland dessa
omedelbara naturbarn, hvilkas skratt klingar så friskt, som
njuta så obekymradt af ungdom och hälsa, kärlek och vin,
utan ånger och förebråelser, som handla instinktivt, skjuta
sina vänner abrekerna på andra flodstranden och stjäla hästar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
