Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo N. Tolstoj. Litterär studie - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEO N. TOLSTOJ. 29
IV.
Såsom Tolstoj i »Barndom» och »Ungdom» studerat och
skildrat dessa åldrar med deras förgängliga lycka, såsom han
i »Kosackerna» studerat det omedelbara naturlifvet och funnit
detta vara ett för kulturmänniskan förloradt paradis, så egnar
han en novell, i den svenska öfversättningen kallad Katja,
åt en undersökning af kärleken. Aldrig har hans konst
varit mera fulländad, aldrig hans iakttagelseförmåga mer nog-
grann och slående, hans känsla finare och stämningsfullare än
här, då han följer Katjas och Sergejs kärlek till hvarandra
från dess första gryning till dess mognad i en äktenskaplig
lycka, som kan synas fulländad. Skildringen är lagd i Katjas
mun och innehåller i så mån en motsättning till »Kosackerna»,
att i denna senare skildras mannens kärlek, under det i Katja
företrädesvis kvinnans skildras. Här är det en fullständig
lycka; här äro ock alla förutsättningarna därför. Men ack,
hur kort den räcker. Hur de båda än kämpa att hålla kär-
leken kvar i sin ursprungliga friskhet och värme, blommorna
vissna dock, doften förgår. Småningom, men säkert, trots
alla krampaktiga försök att bevara kärleken, glider den dock,
obeveklig som den flyende tiden, ur händerna, likgiltigheten
och vanans makt träda så småningom i stället, och blott en
och annan gång kan den flamma upp, men äfven då endast
såsom ett svagt återsken af ett fordom, och tjänar blott att så
mycket starkare belysa skilnaden mellan nu och förr. Här
är det visserligen den unga hustruns tillfälliga nöje af lifvet i
stora världen, under det mannen älskar familjelifvet på landet,
som frambringar den första oenigheten, hvilken blåser sin
kylande vind öfver deras rosengård; men det ena eller det
andra betyder här mindre, då hösten ändå en gång måste
komma. Man har blott att resignera och i kärleken till barnen
finna en svag ersättning för hvad man förlorat och ett nytt
band i stället för det gamla.
Bildar Katja på sitt sätt en pendant till och en fortsätt-
ning af »Kosackerna», så har man en annan liten novell, kallad
Två generationer, sammanförd med fyra andra skildringar
under den gemensamma titeln Bilder ur ryska samhällslifvet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
