- Project Runeberg -  Två berättelser /
84

(1898) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Henning Wendell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på hvilka hvarken ett mildt ord eller en god gärning
äro bortkastade. Det ges många sådana exempel, som
uppmuntra oss att icke släppa efter i uppoffrande och
välgörande gärningar utan följa Kristi maning: »Varen
barmhärtiga, såsom eder Fader i himmeln är
barmhärtig!»

Ett dylikt exempel skall jag berätta er på
efterföljande blad.

Vi försätta oss i tankarna midt in uti det rörliga,
brusande lifvet på den stora amerikanska handelsstadens
berömda leve.

Denna leve är den med konst anlagda
fördämning, som sträcker sig mer än tjugu geografiska mil
långs stranden af den väldiga Mississippifloden och är
afsedd att förhindra öfversvämningar från denna
»strömmarnas fader» — så kalla indianerna Amerikas
mäktigaste pulsåder — öfver de fruktbara lägre liggande
delarna af landet.

Framför New Orleans är levéen naturligtvis af en
särskildt bred och fast byggnad, och den inrymmer
samtliga landningsplatserna för de jättelika flod- och
hafsångarna, segelfartygen, pråmarna och andra
farkoster af mångfaldigaste slag.

Här på levéen, alldeles midt för afgångsplatsen
för de mississippiångare, som amerikanerna för deras
oerhörda storlek och praktfulla inredning med
stolthet och med rätta benämna de simmande palatsen på
flodernas flod, satt en tryckande het, kvalmig junidag
en af lifvets lidande och sorger mer än af åren
åldrad kvinna, fattigt men rent och snyggt klädd.
Anletsdragen voro infallna och djupt fårade, hennes hy hade
en sjuklig blekhet, gestalten var mager och förfärligt
aftärd. Blickens tomhet förrådde genast för en något
erfaren iakttagare, att den olyckliga icke blott var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaberatt/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free