Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifsbilder och drömmar - Mitt första fredsföredrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MITT FÖRSTA FREDSFÖREDRAG
335
Hon nickade bifallande.
»Ni går med på det?» sporde jag.
»Ja», skrattade hon.
»Men jag menar allvarsamt.»
»Jag också.»
»Nå, kunna vi då inte ingå en liten kompromiss, som
begunstigar bägge parterna: Ni får chokladen och jag
kyssen?»
»Det är väl sådant där, som kallas politik? Nej,
tack! Jag kan gå med på vadet, ty jag kommer
naturligtvis att vinna.»
Men dagen därpå, då vi råkades, dröjde det en stund,
innan hon sade sitt »filipin?» Jag hade glömt hela
historien, men hade hon gjort det? Var det bara min
egenkärlek, som spårade besvikenhet i stället för triumf
i hennes uttal av ordet? Hade hon icke velat ge mig ett
tillfälle att vinna? Emmy, vart har det hållit på att taga
vägen med oss?
Dessa frågor gjorde jag mig själv samtidigt med
att jag melankoliskt vidgick, att mina aktier hos henne
efter detta måste vara i sjunkande. Hon förstod
naturligtvis, att jag skulle anse att hon blottat sig, och det
förlåter en kvinna icke lätt, ifall nämligen att detta blottande
varit fruktlöst.
Och så fick jag retirera medan brukspatronen
avancerade. Men jag led av det. Och gjorde icke även
hon det?
Jag stod på talarstolen. Hon hade förut sagt, att
hon icke skulle komma, men hon var dock med. Min
blick naglade sig fast vid henne och släpte henne ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
