- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
46

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

och därefter räckt den åt Anders Olsson —när
ja’ va’ på kommunalstämman i förra veckan, så
talte prosten om de’ här eländet, som vi fått för
våra synders skull. — Johansson sänkte rösten
till en hviskning, ehuru ingen obehörig fanns i
närheten. — Han sa’ att den, som inte vill gå på
konventiklar å bönemöten, lika gärna kan bli
hemma, för i körkan predikas guds rena ord hvar
söndag å därme’ jämt. När ja’ så frågte honom,
om man inte fick skjutsa i väg kolportören utan
vidare, så skratta’ han bara å svarte: Käre
Johansson’, sa’ han, 1förifra sej nu inte’, sa’ han.
Nå, ja’ har min egen tanke om meningen me’
hans ord. men de’ går förstås inte an, att han
säjer dom rent ut, för han ä nog tvungen att
hålla me’ kolportörn, om han vill eller ej.

Bondgubbarne nickade instämmande och den,
som först talat, sade längdraget och sjungande-:

— Ja ja, de’ ä nog så de’.

— Men nog borde vi hålla käringar å jäntor
borta från bönemötena. Körkan duger åt dom
så väl som åt oss, om en nu prompt ska’ gå i
körkan. För rexten behöfs inte de’ häller, vi
reder oss ända. — Handelsman tyckte sig hafva sagt
någonting riktigt dråpligt och skrattade godt åt
sina egna ord, men då ingen gjorde min af att
instämma, tystnade han snart och fortsatte buttert:
— Kom gubbar, så går vi in å tar oss en klar.
Predikanten ger vi tusan, för ska’ de’ bli nå’t
galet, så blir de’ nog ändå.

Detta förslag lifvade synbarligen upp de andra.
De reste sig litet mindre säfligt än vanligt och
följde Johansson, som bred och trygg gick före
dem mot bodkammaren, där alla större affärer
uppgiordes och vederbörligen sköljdes ned med en
eller två supar jämte en skifva ost som tilltugg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free