Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Mejicos upptäckt och eröfring af Fernando Cortez - 3. Mejicos eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den stora sjön och dess granskap, uppskattas af samtida
skriftställare till 30 000, ja, till 50 000.
Till hufvudstadens största märkvärdigheter hörde vidare den
vidsträckta torgplatsen Tlatelolco. Här funno spaniorerne en
rörelse, för visso icke mindre liflig än den på leipzigmässans tid, men
af helt annan, mycket mera främmande natur. Vi kunna icke
följa de häpnande europeerne till de olika bodarna för
»fjäderstickare», juvelerare, frukt-, pels-, bok- och vapenhandlare; blott ett
karakteristiskt skådespel vilja vi nämna: de med halskedjor vid en
påle bundna och med en lapp, angifvande priset, försedda
slafvarne, hvilka här liksom de öfriga torgvarorna voro utstälda till
försäljning.
En hjertslitande anblick! — Ännu mera skakande var dock det,
som visade sig för spaniorernes ögon i stadens hufvudtempel, den
stora, åt krigsguden Huitzilopochtli eller Vitzliputzli invigda
teokallien. Vester om det stora templet, midt emot hufvudingången,
såg man en stor pyramid, bestående af en ställning med omkring
136 000 menniskoskallar. Den mejikanske Mars’ tempel, af
fyrkantig grundform, höjde sig i fem våningar, som upptill blefvo
allt smalare, hvilket gaf det utseende af en stympad pyramid.
Branta trappor förde från terrass till terrass ända upp till toppen,
och det så, att man måste vandra fyra gånger omkring hela
bygnaden, innan man uppnådde höjden af platformen. Nästan alla
teokallier voro bygda på detta sätt; till somliga ledde dock äfven
nedifrån ända upp oafbrutet uppstigande trappor, så kallade
»fritrappor». Spaniorerne med sin anförare klättrade upp till templet,
som erbjöd en storartad utsigt åt alla håll, och dit Montezuma
ilat före dem för att göra dem bekanta med de på platformen
befintliga helgedomarna, Dessa förvarades i två med prydligt
träsnideri sirade torn och bestodo hufvudsakligen i de förfärligt
vanskapliga bildstoderna af krigsguden och andra gudomligheter.
Rysande vände sig de kristne bort från de skråpukslika gestalterna,
men ännu större blef deras fasa, då de på väggarna varseblefvo
den tjocka skorpan af kringrunnet menniskoblod och vid
utgåendet den framför tornen stående hvälfda offerstenen. »Lukten i dessa
hallar var outhärdligare än i Castillas slagtarhus», säger Bernal
Diaz, en vapenbroder till vår hjelte. Cortez sjelf klädde sin
förbittring i ord, i det han yttrade, att han ansåge för sin pligt som
kristen att förstöra de vederstyggliga afgudarne och, liksom på
andra ställen, äfven här sätta en bild af frälsaren och hans
jungfruliga moder i de störtades ställe. Vid denna förklaring sjöd
Montezumas blod af inre rörelse. Långt efter sedan de hvite
lemnat de blodiga platserna för aztekisk vidskepelse, dröjde han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
