Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Mejicos upptäckt och eröfring af Fernando Cortez - 3. Mejicos eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helgedomen, för att försona den skymf, som främlingarne tillfogat
hans gudar.
Mångahanda tillfälligheter och misshälligheter, hvilka likväl
alltid på nytt bilades genom nya vänskapsförsäkringar, lemnade Cortez
icke i tvifvel om, att folket, presterskapet och rikets store dag
från dag kunde mindre tåla de djerfva främlingarne, att de
upphörde att frukta dem, men hatade dem så mycket bittrare, i
synnerhet som spaniorerne beträdt deras heliga stad i förbund med
deras gamla dödsfiender, krigarne från Tlascala. Den djerfve och
fjerrblickande Cortez tänkte skaffa sig säkerhet i sin så
utomordentligt hotade belägenhet. Sålunda föll han på den tanken att
bemäktiga sig kejsarens person och sätta denne i förvar som
underpant för sin egen säkerhet. Strecket lyckades. Den
förtroendefulle monarken, förd till Cortez’ boning, blef här skamligt
öfverfallen och lagd i bojor. Dervid stannade det dock icke;
Montezuma måste som vasall underkasta sig Spaniens krona och
slutligen ytterligare afsäga sig regeringen öfver sitt rike till förmån
for de inträngda främlingarne. Äfven de förnämsta höfdingarne
tillfångatogos, och ett förbud mot de blodiga menniskooffren
utfärdades. Mot det sist nämda vore ingenting att anmärka, om
man blott öfverlemnat åt kristendomens läror och välsignelser att
fullborda mejikanernes omvändelse.
Cortez liknade dock alla upptäckare och eröfrare i det sextonde
århundradet: han ansåg den kristna trons utbredande som ett
hufvudsyfte för dessa eröfringståg. Med större nitälskan än
fördragsamhet trodde sig alla dessa verldsstormare utföra ett Gud
välbehagligt verk, om de kunde tillföra sin kyrka de hedniska
indianernes själar, hvilka man som afgudadyrkare ansåg hemfallna åt
den eviga fördömelsen. Och sålunda skedde de vilsefarandes
omvändelse icke på det till hjertat gående ordets väg, som ensam
leder till sann öfvertygelse, utan evangeliets krigiska förkämpar lärde
kärlekens religion med svärdet i handen. Äfven Cortez bekände
sig till den grymma läran: Omvänd dig eller dö!
Under det sakernas gång således närmade sig en ödesdiger
katastrof, uppsteg plötsligt ett oväder från ett håll, hvarifrån man
minst hade väntat fara. Velasquez, ståthållaren på Cuba,
hvilken redan länge med afund åsett Cortez’ framgångar, var
ingalunda sinnad att lemna den lysande eröfingen åt honom. Så stor
än faran tycktes vara att rycka det ännu icke på långt när
underkufvade landet från den lycklige medtäflaren, hade han dock
fattat sitt beslut och afsände under Narvaez’ befäl en här af
800 man fotfolk, 80 ryttare och 12 kanoner för att taga Mejico
i besittning. Så snart Cortez fick underrättelse härom, ryckte
han, qvarlemnande blott 150 man i Mejico, med en skara trogne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
