Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Australien och den oceaniska överlden - 2. Den oceaniska överlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tasman och af honom kallad först Staatenland, sedan Nya
Zeeland.
Mer an ett århundrade förflöt sedan, innan det 1769 åter
besöktes af Cook på hans första resa omkring jorden. Han fann,
att New-Zealand icke består af en, utan af två öar, som äro skilda
från hvarandra genom ett sund, hvilket man till minne af dess
upptäckare kallar Cooks sund. Samme sjöfarare besökte dem
ännu flere gånger. Andra ha följt efter honom, och sålunda ha
de blifvit temligen kända af oss. En kedja af snöbetäckta berg,
mest vulkaniska kägelberg, ända till 5 000 meter höga, genomgår
båda öarna. Kusterna äro rika på stora vikar och präktiga
hamnar. Djupa floder utfalla i hafvet, och talrika vattenfall störta
sig från bergens sluttningar i djupet. Täta skogar betäcka
höjdsträckorna, och den jättelika dammaragranen finnes i mängd.
Ingenstädes träffar man något giftigt kryp eller något för menniskor
farligt rofdjur. Luften är sund, fuktig och mild. Den fruktbara
jorden bär icke blott en mängd inhemska växter, bland hvilka
endast må nämnas det newzealändska linet, utan äfven nästan
alla europeiska sädesslag och frukter. New-Zealands skogar äro
verkligt praktfulla och alldeles olika dem i Australien.
Märkvärdig är den utomordentliga mängden af ormbunkar, som
betäcka marken på de begge öarna och ofta blifva 3 — 3 1/2 meter
höga; ja, det gifves till och med ett vackert ormbunksträd, som
uppnår en höjd af 7—10 meter.
Båda öarna ha ett ytinnehåll af nära 5 000 qv.-mil. Den norra,
Te-Ika-a-Maui, är mest bekant och utgör den vackraste delen af
New-Zealand. Den södra, Te-Vahi-Punamu, egentligen den
mellersta, enär en liten ö slutar gruppen, bildar en öfverraskande
motsats till den förra. Så snart man satt foten på andra sidan
Cooks sund, som skiljer dem begge från hvarandra, förändras
panoramat. Ofantliga bergmassor, hvilkas nakna toppar nå högt
upp bland molnen och mestadels äro begrafna under evig snö,
betäcka ytan. Sluttningarna prydas af en härlig växtlighet, men
brant och hotande störta sig vattendragen ned i hafvet. Ingen
flod mäktar att på dessa tvära sluttningar gräfva sig en bädd, det
sammanrunna käll- och snövattnet rusar som en vildt forsande bäck
med fall på fall ned till hafvet.
Man måste ha varit ögonvitne till en så förfärlig syn för att
fatta dessa scener af oordning och vildhet, som sannolikt
frambragts genom underjordisk eld och jordbäfningar. Den södra öns
vestra kust företer den bedröfligaste taflan. Den visar sig blott
som en öde sträcka, öfver den hvälfver sig en dyster himmel,
ständiga stormar brusa omkring den och fruktansvärda bränningar
piska dess stränder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
