Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM »ANDEUPPENBARELSER». 119
Dä hördes därifrån ett par döfva suckar, hvarefter stegena
åter började och gingo nu bort till kakelugnen. Där ånyo
några djupare suckar och en stunds tystnad; sedan
för-nummos åter stegen, som nu ledde tillbaka till dörren,
hvilken ånyo öppnades och tillslöts.
Att H—n blef något häpen öfver hvad han här
hörde och såg, var ju icke underligt. Men oförskräckt,
som det höfves en ung student, ville han icke låta sig
duperas. I samma ögonblick som dörren tillslöts,
fattade han sitt ljus, ilade fram, öppnade dörren ånyo och
lyste ut i det stora rummet utanför. Där fanns ingen
synlig varelse.
Efter allt detta hade H—n svårt att finna någon
sömn. Då städerskan kl. half sex på morgonen
inträdde, syntes hon icke alls förvånad att finna honom vaken,
utan yttrade: »Det syns, att också herrn märkt
någonting här i natt. Jag ville icke säga något i går afton,
för att icke i onödan oroa herrn; och så tänkte frun, att
det kanske icke skulle höras någonting för herrn, som
är främmande, utan endast för dem som höra huset
till.» H—n omtalade nu hvad han erfarit, undrande
hvad det kunnat vara, och fick då till svar: »Jo, det är
nog handelsmannen, som ’går igen’ och icke har ro efter
döden, efter han själf tog lifvet af sig. Han hängde, sig
därborta i kakelugnspjället. Och alla som legat här i
rummet ha hört det samma, så att nu vill ingen ligga här.»
Sedermera fick H—n veta, att den aflidne
köpmannen varit ovanligt hårdt fäst vid sitt timliga goda. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
