Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andliga glasögon, som skärpte deras inre syn, skulle
de få se, hur helt och hållet de misstagit sig. De
skulle mellan en menniskas karaktär och öde
upptäcka ett lika logiskt oslitligt sammanhang, som mellan
orsak och verkan. De skulle se, att hvad de kalla
tur, icke är annat än klokhet, påpasslighet, djerfhet,
att otur i stället kunde kallas sömnaktighet, tafatthet,
dumhet, — kanske äfven någon gång grannlagenhet
och finkänslighet. De skulle se, att till stora
tilldragelser, hvilka väcka verldens beundran, häpnad eller
afsky, kan man, ledande sig tillbaka genom
händelsernas kedja, upptäcka den första länken i en liten
obetydlighet, ett ord, en liten handling, som
ögonblickligen skenbart höljdes i glömskans tillintetgörelse, men
som i sjelfva verket var ett frö med lifskraft, vare
sig till godt eller ondt...
Mensklighetens inre lif skulle då upprullas för
dem, icke längre som en slumpens skapelse, ett
resultat af tur eller otur, utan som en fast byggnad
af andliga lagar, orubbliga och mäktiga som
naturens ...
Dessa och liknande tankar föresväfvade mig, då
jag en dag kom att se igenom en almanack för år
1885 och min blick träffades af de betydelsefulla
orden, hvilka voro skrifna på den 23 september: »genom
ett under räddad ur en redan öppnad graf».
Ja, min räddning hade varit underbar, och dock
hur enkel, hur naturlig, hur logisk var den icke! Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
