Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste gå just så och ej annorlunda. Det är sant,
att först och sist berodde min räddning på Guds nåd,
som tillät den, men i händelsernas hemlighetsfulla
väfnad var det endast en flyktig känsla, några
utkastade ord, ur hvilka mitt lifs vigtigaste tilldragelse
utspann sig.
* *
❖
Ännu, fastän 8 år förflutit sedan den dag,
då Kristina Nilsson gifvit sitt löfte att på aftonen
sjunga för stockholmarne från Grand Hotels balkong,
kan jag ej se en mörk, gnistrande stjernhimmel med
hvita moln seglande öfver fullmånens skifva, utan
att en rysning genomilar mig. Ännu kan jag ej
höra en menniskostämma tona genom aftonens
stillhet, utan att en fläkt af dödsångestens fasa susar
förbi mig, och aftonen af den 23 september i all sin
ryslighet, likt ett hemskt panorama, utspänner sig för
min fantasi. Ännu kan mitt öra ej träffas af
Kristina Nilssons namn, utan att dessa bägge ord skära
som knifvar i mina nerver...
Men på den aftonen, hvilken härlig klang hade
icke hennes namn för mina öron. Folkvisans trolska
poesi, tondikter af längtan, af glädje och smärta, af
alla de känslor som komma menniskohjertat att klappa,
tycktes mig omgifva de tarfliga svenska bondnamnen
liksom med en strålglans, och under hela den tid
Kristina Nilsson gästade vår hufvudstad, gick jag i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
