Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det skett en olycka. Och i bland, helst om qvällarne,
kunde hon gå omkring och syna alla rummen på ett
besynnerligt sätt, öppna garderobsdörrarna och titta
under möblerna. Men såg hon sig observerad,
låtsade hon alltid något ärende.
Hon ville aldrig vara ensam. Hade hon ingen
främmande, kunde hon behålla en af jungfrurna inne
hos sig hela aftonen, tills hennes man kom hem.
Emellertid hade underrättelserna från polisen varit
gynnsamma. Strax efter brottslingens utsläppande
hade han begifvit sig af norrut för att söka arbete
vid jernvägsbyggnader, och man hade skäl att tro, det
han icke så snart skulle visa sig igen i sin hemtrakt.
Det var en vacker augustiqväll, som Elisabet gick
upp i våningen efter att ha suttit nere i trädgården
ända tills skymningen inbröt. Hennes man var borta,
och hon skulle äta qväll ensam. Men i salen var
ännu icke dukadt, och hon gick in i salongen och
satte sig, sedan hon sagt till husjungfrun att komma
in med en tänd lampa.
Det var en underlig dager inne i rummet, en
slags klar skymning. Från soffan, der hon satt, kunde
hon se den röda strimma solen ännu lemnat efter
sig på horisonten och vattnet, som glänste så
djupblått och lugnt under skogen. Men det skymdes något
af det fula träräcket kring terassen utanför.
Plötsligt skymde det till ännu mera strax invid
rutan. Ett mörkt föremål stack fram. Ett hufvud!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
