Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axelsson drog henne ned i sitt knä och började
leka med henne som med ett litet barn. Skulle nu
tragedien börja? Skulle han skaffa henne en
hedersvakt af poliskonstaplar, som promenerade i rad efter
henne på gatorna? Eller skulle han sätta in henne
i kassakistan med konstlåset, som ingen mer än han
kunde öppna? Det vore ett sätt!
Hon satt stel och lät honom prata. Slutligen
slog han om ton och försäkrade henne, att hon kunde
vara lugn. Polisen skulle under en längre tid hålla
ögonen på gynnaren, och derifrån kunde man alltid
få färska underrättelser om, hvad han tog sig för.
Då först såg hon upp och sade, det vore bra,
om han ville göra efterforskningar på det viset. Men
på samma gång reste hon sig och gick ifrån honom.
Det skulle bli, som han ville ha det. Hon skulle så
i
mycket som möjligt undvika att besvära honom med
sina förtroenden.
Oaktadt allt tycktes gå sin gilla gång, började
det likväl lägga sig en besynnerlig stämning öfver
huset. Herrskapet gick bort eller tog emot främmande.
Elisabet skötte sitt hushåll som förut och var icke
precis annorlunda i sättet mot sin omgifning. Men
ändå kände hvar och en, till och med tjenstfolket,
att allt icke var, som det borde vara.
Det fick icke göras något buller i våningen, utan
att orsaken blef efterfrågad. Råkade man slå i en
dörr, kunde frun spritta till och se på en, som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
