Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
både för tanken och den religiösa känslan. Det var
dock icke de varsamma reformatorerna, utan den
djerfve Lukianos, som fick rätt. Omtanken om
myternas helgd frälsade icke hedendomen, utan
påskyndade hans fall, och de förnäme män och filosofer,
som, för att skona massornas tro, sökte bevara den
gamla religionens mytiska beståndsdelar, skulle snart
till sin häpnad erfara, att det var ur de lägre
klassernas midt, från föraktade trälar och barbarer,
samlade under korsets tecken, som det lyckade
angreppet på dessa myter skulle utgå.
Sjelf har Lukianos skildrat sig med orden: »jag
hatar skrytet, jag hatar lögnen, jag hatar bedrägeriet».
Som gosse drömde han en gång, att vetenskapernas
gudinna lyfte honom upp på en vagn, förspänd med
vingade hästar, och förde honom genom luften
öf-ver många städer, folk och riken, samt att han från
vagnen utströdde sädeskorn öfver jorden. Sin dröms
fullbordan såg han deri, att han fick egna sitt lif åt
kamp mot vidskepelsen. Man har kallat Lukianos en
kall förståndsmenniska. Ett kallt hjerta hade han
visserligen icke. Man skulle snarare kunna kalla honom
en fanatisk förståndsmenniska, ehuru fanatismen hos
honom uppträder gladlynt och skrattande. Skarp
iakttagare som han var, såg han, hvad hans samtida icke
sågo, att de från Asien mot Europa framträngande
ideströmmarne hotade att dränka hela den
vester-ländska bildningen i ett haf af öfvertro och vidske-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
