Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pelse. Egyptisk djurdyrkan, persiska mitrasmysterier,
syriska naturkulter af sinligaste beskaffenhet hade
hållit sitt intåg i Europa; den till feberhetta stegrade
religiösa känslan hos folkmassorna och än mer
nyfikenheten och lystnaden efter det underbara hos de
mer bildade klasserna gåfvo åt dessa barbariska
kulter stor utbredning, icke minst i verldens hufvudstad,
det tongifvande Rom. Lukianos såg, huru hågen för
vetenskaplig undersökning för förutsättningslös
filosofisk forskning, mer och mer vantrifdes i denna af
österländsk vidskepelse mättade luft; han såg, huru
tillika den grekiska skönhetskänslan, som påtryckt
det gudomliga en ädel mensklig skönhet, höll på att
försvinna, sedan äfven den europeiska menskligheten
börjat finna sig i att knäböja för egyptiska
gudavid-under, utrustade med hufvuden af hundar och
sparf-var. Han, den finaste konstkännare, som den
romerska kejsartidens litteratur har att uppvisa, talar
fördenskull ofta med väl begriplig afsky om Anubis, som
han kallar »den skällande egyptiern», och om hans i
den grekisk-romerska Olympen inträngda vederlikar.
Under min nyss gjorda redogörelse för skriften Den
tragiske Jupiter torde kanske mer än en af mina
läsare gjort den anmärkning, att Lukianos, för att
öka situationens löjlighet, begagnar sig af ett
konstgrepp eller ett krigsknep, att nämligen förblanda
gu-darne med deras bilder och låta gudaförsamlingen
öfvergå i en samling af talande statyer. Men dertill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
