Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bella Palmfelts hem var icke rikt och icke heller fattigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bella tviflade intet ögonblick att hon skulle
göra så. Men hon undrade om hon sjelf skulle
följa exemplet. Hanna hade så underliga nya
idéer, men hon hade rätt i så mycket, hvarför
icke också i detta? Och Bella tyckte sig känna
huru andedrägten hämmades oeh rörelserna blefvo
tvungna af den drägt hon bar.
– Ack, se der är bror Bengt, som lärt mig
gå på skridskor, – utbrast hon glad och pekade
bortåt isen. – Vill du icke låta honom leda dig,
han är stadig som en isbjörn.
– Nej tack, jag behöfver ingen hjelp, –
sade Hanna öfvermodigt i detsamma hon råkade
ut för en spricka och hjelplös tumlade omkull.
– Ser du, högmod går för fall? – skrattade
Bella. – Kom hit, Bentu, och räck en slagen
hjeltinna din hjelpande hand!
Hanna kastade en blick på „bror Bengts”
trygga figur med de enkla kläderna och de
björnaktiga fasonerna och blef lugn. Hon räckte
honom förtroendefullt sin hand och han drog henne
upp mera hårdhändt än ridderligt.
Bella glömde en god stund att skrinna för
det makalösa nöjet att se de båda följas åt i
motvinden. Hon vinglande hit och dit som
kläppen i en ringklocka, han stödande henne med
faderlig min. Så kafvade de sig fram till bersån,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
