Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bella Palmfelts hem var icke rikt och icke heller fattigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
der Hanna pustande och skrattande sjönk ned
på en bänk.
Bella skrann till de andra och de bildade
ked. Behagfullt och mjukt gled den framåt med
afmätta rörelser och alla de unga flickhufvudena
böjde sig efter i samma takt. De voro icke olika
en rad täcka näckrosor, hvilka vagga sina hvita
kalkar i takt efter vågens slag.
Jenny Stenman sällade sig till dem. Hon
hade nyss träffat den afspisade studenten, som
beklagat sig öfver Hannas oartighet. Och i det
hon vände blicken mot stranden, såg hon Hanna
stödd af en kavaljer styra kosan mot paviljongen.
Hon fnyste till. – Den der Rappe är då
den taktlösaste varelse jag någonsin sett. Nyss
afsnäste hon herr Hallgren, som vänligt erbjöd
henne sin hjelp, och der skrinner hon nu hand
i hand med en af de föraktade „snobbarne”.
– Men, kära, men det är ju Bengt! – utbrast
Bella storskrattande. Tanken att Bengt
kunde bli tagen för en snobb föreföll henne
utomordentligt komisk.
Jenny såg flat ut, men fortfor: – än sen!
Hon hade ändå icke rätt att mankera den ena
för att hålla till godo med en annan. – Det är
emot all god ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
