Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Småsyskonen skulle ha knäckkokning på gården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intresserar mig är likväl den „torra” juridiken.
Tänk, att kunna skipa rättvisa i verlden, att
dömma och straffa . . .
– Säg icke så, – afbröt Bella förskräckt.
– att godtgöra och försona måste vara mycket
lyckligare.
– Kanske, – sade Hanna tankfullt, och det
kom ett vackrare tonfall i stämman.
– Du har så stora planer, du, Hanna. Jag
nöjer mig med att bli hushållerska eller
sjuksköterska. Jag tycker så mycket om att steka
plättar och vara snäll mot dem som äro sjuka. –
– Men nu hör jag dem slamra med tekopparne
och känner oset af stekta svampar. Kom, Hanna,
mamma väntar.
När Hanna om aftonen låg i sin säng, arbetade
hennes tankar så att hon ej fick somna.
Intrycket af det goda glada hemmet, de lyckliga
syskonen, värmen, tryggheten, allt framkallade en
känsla af ensamhet, sådan hon aldrig erfarit förr.
Hon blygdes att gifva vika för hvad hon kallade
svaghet, och det hårda inom henne reste sig till
försvar.
– Det är ömkligt, – tänkte hon, – att
blifva sentimental af en smula vänlighet. Om
jag ej kan förhärda mig deremot, så är det bättre
att jag flyr alltsammans. Ty jag vill ej, vill ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
