Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Småsyskonen skulle ha knäckkokning på gården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafva någon att tacka för något. Jag vill icke
ha någon vän, som binder mig mer än andra,
ty vänskapen är en snara, som gör en ofri. Bättre
att aldrig ha egt en vän, än att ha egt en och
svikits! Så säger mamma, och jag tror hon har
rätt. Bella är en god flicka, men jag hyser
ingen tillgifvenhet för henne och vill ingen hysa.
Hon skall ej vinna mig, ty hon kan ej behålla
mig, lilla vänliga varelse, som lifvet skämt bort.
. . . Jag vill vara nog för mig sjelf och fri så
länge jag lefver.
Något inom henne motsade dock detta och
bortsmälte muren som hon ville bygga till sitt
försvar. Bellas glada ögon och mjuka röst trängde
genom allt och fylde hennes drömmar, när hon
ändtligen somnade. Men hon kastade sig oroligt
af och an och vaknade ibland af att något oändligt
sorgset tryckte hennes hjerta, något som hon
ej kände eller kunde gifva namn. I nattens stillhet
blef detta något henne slutligen öfvermäktigt
och dref till hennes ögon tårar, som hon
nästan glömt att funnits till. De gjorde henne
godt, och hon lät dem flöda, tills sömnen
småningom stängde deras källa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
