Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En af fjerdeklassisterna, Lilli Enestam, hade bjudning på aftonen, och Bengt och Bella voro bjudna, likaså Hanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– sade hon och slog sig ned framför dem på
en pall som stått under soffan.
– För all del, söta Hanna, – utbrast Siri
förfärad och gjorde plats åt henne i soffan. –
Inte passar det att här vara som hemma hos sig.
– Inte det? Hvad ligger det för en skam i
att sitta på en pall, i stället för i en soffa? Kan
någon säga det?
– Det brukas inte på en bal, – inföll Selma.
– Sak samma hvad som brukas, om det
inte är orätt, – vidhöll Hanna, som var på sitt
istadiga humör och sinnad att draga i härnad mot
all verldens småaktighet.
– Ser du, det är en oartighet mot värdinnan.
När du engång infunnit dig här, måste du rätta
dig efter husets sed. – Bella såg så bestämd ut,
att Hanna brast i skratt.
– Du är så högtidlig, som om jag stulit en
kalf. Men jag förstår i alla fall ditt skäl och
skall förhålla mig hyggligt, – om jag kan. Men
är icke allt detta förfärllgt tråkigt? – tillade hon
i lägre ton.
– Hvilket? – Flickorna sågo frågande ut.
– Åh, allt detta i qväll. Att komma hit
inklämd i trånga obeqväma kläder och tala eller
röra sig precis som om man hade glasbitar i
kroppen. Att stå och se på hvarandras klädningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
