Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bella och Hanna sutto vid matsalsbordet i den förras hem och läste zoologin till morgondagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till de båda flickorna och deltog intresserad i allt
deras görande och låtande. Det kunde nu icke
hjelpas, att hon såg på verlden och tingen med
en annan blick, än dessa unga, som voro af en
nyare tid, än hon. Men äfven der hon ej förstod
eller gillade dem, behöll hennes hederliga gamla
hjerta all sin tillgifvenhet för „barnen”, som hon
kallade dem. Hon hade aldrig sjelf erfarit de
kraftiga väckelser ungdomen i vår tid är utsatt
för eller den oreda och förvirring de första
knoppande tankarna kunna tillställa i ett ungt sinne.
Hon hade tagit emot hvad hon fått, utan att
noga skärskåda det och söka bilda sig ett
omdöme om dess värde. Och derför såg hon ofta
med undran huru ungdomen „bråkade” och satte
sig upp mot gamla åsigter, hvilkas riktighet hon
trott vara höjd öfver allt tvifvel.
– Hvad är det Hanna nu igen tittar i för
gudlösa böcker? – sade Lena med en skymt af
ogillande i tonen, då hon såg planscherna med
de anatomiska afbildningarna.
– Det är läran om vår egen kropp, Lena,
– sade Hanna, – det är menniskans skelett,
och visst icke något gudlöst otyg.
– Ja men, jag tycker, att det är det. Hvartill
tjenar nu att se på sådant der? Det, som
Gud gömt för menniskans blickar, det skall hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
