Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellas och Hannas växande tillgifvenhet för hvarandra fortfor att väcka afund hos några af kamraterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varseblef prof på ett sjelfständigare omdöme och
större fasthet hos Bella. Den fruktan hon i
början hyst, att Bella blindt skulle söka likna Hanna,
så i ondt som godt, försvann helt och hållet. De
voro af alltför olika material för att någonsin
kunna omformas efter precis samma mönster.
Emellertid hade ryktet om Hannas fria
uppträdande på bjudningen hos Enestams nått fru
Palmfelts öron, smyckadt med allehanda tillägg,
som oroade och plågade henne. Bella hade
visserligen för henne omtalat Hannas uppförande,
men hon fruktade, att Bella af hänsyn till
vännen framstält det i en oskyldigare dager, än som
var förenligt med verkliga förhållandet. Hon
kunde icke förmå sig att tro hvad man sade om
Hanna, men ovissheten pinade henne likväl. Man
hade till och med gifvit henne en vink om, att
Hannas sällskap icke vore nyttigt för Bella, och
för första gången kände hon sig orolig öfver att
ha gifvit de begge flickornas vänskap en så
oinskränkt frihet.
Hon beslöt att tala med Hanna, hvars
sanningskärlek hon ej ett ögonblick betviflade.
En dag då Bella var ute och Hanna tillsammans
med Bengt beskådade ett illustreradt botaniskt
arbete, bad hon Hanna komma in till sig
på en stund. Hanna kom, utan att ana att ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
