Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellas och Hannas växande tillgifvenhet för hvarandra fortfor att väcka afund hos några af kamraterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
orden för Bellas skull, kommo det att mjukna
och gjorde henne tankfull.
– Jag skall gerna omtala allt för dig, tant.
– sade hon nästan ödmjukt. – Du har rätt att
få veta det, du är ju Bellas mor.
Och så följde berättelsen om hela aftonen
hos Enestams, under det hon öppet såg fru
Palmfelt i ögonen. Hon beskref sin ovänlighet mot
Lilli, sitt vårdslösa sätt och sin brist på
sällskapsvett. Hon framhöll ingenting, som kunnat
rättfärdiga henne, tvärtom omtalade hon med sträng
noggrannhet hvarje ful tanke, hvarje ovänligt ord
bon kunde påminna sig. Det oaktadt kände sig
fru Palmfelt lugnad. Hanna hade visserligen
felat mot några af etikettens regler, men detta var
i hennes ögon af liten betydelse. Hon kunde
icke, oaktadt den strängaste granskning, finna
något verkligt fult och ovärdigt i hennes
uppförande, något för hvars skull hon behöft vara
orolig för Bella.
– Tack för din uppriktighet, – sade hon
vänligt, då Hanna slutat, – jag visste ju att
sqvallret öfverdrifvit. Men du förstår, mitt barn,
att jag bör ha litet reda på det inflytande, åt
hvilket jag så oförbehållsamt anförtrott min flicka.
Etiketten är visserligen i och för sig en formsak,
men så länge vi sjelfva äro outvecklade och utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
