Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När femte klassen dagen derpå kom till gymnastiken fann den sin unga hurtiga lärarinna mot vanligheten allvarsam och förströdd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjukbädden; ögonen voro infallna, han andades kort och
tycktes ha svårt att gå.
Hanna betraktade honom forskande i det
hon bad honom sitta ned. Han undvek hennes
blick och hans röst lät osäker, när han frågade:
– Är ni fröken Rappe.
– Ja, – svarade Hanna.
– Det är ej underligt . . . att du ej känner
igen mig, – sade den främmande. – Det är så
länge sedan . . . Jag är din far . . .
– Min far! – utbrast Hanna, så blek som
fönsterposten, mot hvilken hon stödde sig. Det
var som om hon träffats af ett hårdt slag, hvilket
nästan beröfvade henne sansen. – Min far?
. . . jag förstår ej . . .
– Ja, din far, Hanna, hvilken ödet ändtligen
fört till hemlandet. Jag har tärts af längtan att
komma hit igen, att få se dig . . . jag ville icke
dö der borta. Resan var svår . . . jag har varit
mycket sjuk, men jag hann ändå fram. Nu
tänker jag slå mig ned här och bjuda dig ett hem
hos mig . . . Jag såg af tidningarna att din mor
är död . . . du är ju . . . den enda jag har qvar
i lifvet.
Hans röst var hes och uttalet främmande.
Orden susade förbi Hannas öron; hon uppfattade
blott andemeningen, men den gjorde henne stel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
