Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När femte klassen dagen derpå kom till gymnastiken fann den sin unga hurtiga lärarinna mot vanligheten allvarsam och förströdd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af ångest och hon rustade sig till försvar. Hon
återtog med våld herraväldet öfver sig sjelf när
hon svarade:
– Om det är sant, att ni är min far, så har
ni längesedan . . . förverkat alla en fars
rättigheter öfver mig. Ni misstager er, om ni tror,
att jag skall åtaga mig en dotters pligter mot er;
bandet oss emellan är längesedan brutet. Jag är
visserligen fattig och hemlös, men jag eger
något, som jag sätter mer värde på än hem och
rikedomar, och det är min personliga frihet.
Den främmande såg öfverraskad ut, och hans
slappa drag fingo mera lif. Han hade tydligen
icke väntat sig något motstånd, när han ändtligen,
dels af tvång, dels af sjelfviska motiver gjorde
anspråk på sin unga dotter. Detta motstånd väckte
till en viss grad hans intresse och på samma
gång en önskan att framstå för henne i en
fördelaktigare dager.
– Jag vet, Hanna, – sade han sorgset, och
hans aftärda drag sågo ännu blekare och skarpare
ut, – jag vet, att jag icke har handlat mot
dig som en far. Men jag trodde . . . Jag har
varit så ensam . . . under dessa år, jag har stundom
lidit nöd . . . jag har qvalts af längtan efter
fosterlandet. Slutligen lyckades jag samla en
obetydlig förmögenhet och beslöt . . . resa hem. Du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
