Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När femte klassen dagen derpå kom till gymnastiken fann den sin unga hurtiga lärarinna mot vanligheten allvarsam och förströdd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vet ej hvad allt jag lidit! . . . Jag kunde
förefalla eder hjertlös, och dock voro . . . mina
tankar ofta hos er.
. . . Det var min afsigt, – fortfor han, då
Hanna ingenting sade, – att sända er penningar.
Men det lif jag var van att föra, uppslukade allt
hvad jag kunde förtjena . . . Jag hoppades
ständigt . . . att kunna skaffa mig en förmögenhet
och med den återvända för att . . . för att bjuda
er ett sorgfritt lif.
– Och under tiden lät ni min mor sönderslitas
af sorg ocb hårdt arbete. – Hannas läppar
darrade och hon höll sig hårdt i stolkarmen för
att synas lugn. – Ni lät henne framsläpa sitt lif
ensam, fattig och bitter, utan tro hvarken på
Gud eller menniskor. Hon var förr så lycklig
. . . och ni . . . ni stal allt ifrån henne. Under
dessa 18 år . . . har ni gifvit henne så mycket
som en rad, en helsning att ni lefde och tänkte
på henne? Nej. Det skulle läkt månget sår och
stärkt den tro på er, som så länge stod bi . . .
tills den ändtligen brast. Ni egde henne så helt,
som en menniska kan ega en annan – och ni
kastade henne bort, som ett sönderslaget kärl.
Hanna dolde ansigtet i sina händer och kämpade
med den gråt, som våldsamt trängde sig
fram. Han var icke värd att se hennes tårar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
