Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
»Så häftigt du tar i. Hvem har sagt dig, att
jag skulle ämna gifta mig med honom?»
»Jag misstänker det, därför att han umgås så
förtroligt med din bror och i somras vid badorten
var han ju —»
»Det var mycket som hände vid badorten. Du
och Alma Becker, till exempel. Då kunde man ju
lika väl tro, att ni båda —»
»Du vill vända bort saken. Jag bryr mig inte
alls om Alma Becker.»
»Kan det inte vara på samma sätt med mig och
ryttmästaren? Han är mycket artig mot mig — jag
har dansat med honom några gånger — som god vän
till Otto har han varit hemma hos oss — och hvem
vet? Det kan ju hända att — — men jag har aldrig
gått ensam med honom–––- i mörkret — som du
gjorde med Alma, den där kvällen när regattan var »
»Det är helt annat med mig,» utbrast Lars trot-
sigt, »jag är artist, och oss artister räknar man inte
så noga med.»
»Jag undrar, om inte det börjar på att försvinna, .
det där att ni artister skola ha några särskilda före-
trädesrättigheter? Börjar man inte på att tycka, det
ni bör vara lika ansvariga som andra för edra hand-
lingar? Å, det retar mig, det där, att ni skall tro, att
därför att ni är artister — »
»Bravo,» ropade Lars och såg på henne med
leende blick; »nu fick jag fram det uttrycket också.»
Signe tvärtystnade, utom sig af förvåning. Hon
reste sig till hälften upp i stolen, där hon satt, men
när hon såg, att han ifrigt sysslade med sina penslar
igen, sjönk hon tillbaka ned på nytt och framstammade
efter en stunds tystnad:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
