Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
»Var det — — var det bara därför, som — —
som du —»
»Nej, inte bara därför,» svarade han helt allvar-
lig igen, »men som målare begagnar jag mig af till-
fället. Det är på det sättet, som man narrar fram
sanningen i ett ansikte.»
»Narra fram sanningen,» upprepade hon med
tonvikt på orden, »å, det är afskyvärdt. På det sät-
tet skulle vi andra människor vara endast dockor,
mannekänger för er artister? Hädanefter säger jag
inte ett ord mer — och jag kommer aldrig hit
utan mamma.»
»Än om jag nu ber dig förlåta mig — om jag
säger dig, att det var inte endast artisten — det var
också barndomsvännen, som ville locka fram sanningen.»
Han hade kommit fram till henne och fattade
hennes händer, innan hon hann att hindra det. Det
var en massa ord, som brände på hans tunga, en hel
värld af tankar, som ville strömma fram, och som
helt visst skulle hafva både tjusat och skrämt henne,
om inte i samma ögonblick gamla Maries stämma
hade låtit höra sig ifrån dörren till inre rummet.
»Ä’ det inte slut än? Nu har jag stickat hälen
och halfva foten på strumpan min.»
»Jo, nu är det strax färdigt,» sade Lars förargad
och störd och gick tillbaka till porträttet, »bara några
minuter till.»
»Då får jag väl ta och sätta mig här ute, så att
jag ser ta’ in på stickorna,» sade gumman och slog
sig ned vid bordet, »men jesses, att fröken orkar sitta
på det vise. Det skulle då aldrig jag stå ut med.»
»Och jag som tänkte få ta’ en skiss utaf Marie,
när hon kommer med nästa gång,» inföll Lars och
försökte se så obesvärad ut som möjligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
