Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Min förvisning till Sibirien - Mötet med den sköna nihilistskan och Eglits förtvivlade försök att vinna hennes bevågenhet. Skilsmässan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Regnet tilltog mer och mer, och mörkret bredde
sina skuggor över fält och skogar, varför vi slå upp
kragarna för att så småningom försvinna i pelsarna.
Halvt slumrande går jag igenom den sista tidens
upplevelser, då och då avbruten i mina tankar av de
nu alltför ofta upprepade gnisslingarna. Så småningom
måtte sömnen tagit ut sin rätt, ty jag väckes om en
stund av kusken, som helt kategoriskt förklarar, att
nu går det ej längre, då hästarna äro uttröttade och
väglaget det sämsta tänkbara. Jag i min tur väcker
Eglit, som tyckes ha sovit rätt gott, ty hans första
fråga är, om vi befinna oss i Riga.
Då regnet pä det mest kännbara sätt söker göra
situationen mindre behaglig, ber jag Eglit söka upp
närmast belägna stuga, där vi kunna avvakta bättre
väder och möjligen få låna en vagn.
Eglit försvinner i riktning mot en upplyst stuga,
men då han efter lång väntan ej återkommer, ser jag
mig nödsakad spåra upp honom, och anländ till
stugan, som befinnes fullpackad med kosacker, frågar
jag, om någon främling synts till. Anvisad till ett
närbeläget rum, finner jag vid mitt inträde Eglit i
gladaste stämning, konverserande med en ung dam. Då
jag smätt förargad frågar honom, varför han ej gett
något livstecken ifrån sig, småler han och vädjar till
mig, huru jag i ett liknande fall skulle betett mig.
86 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
