Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Min förvisning till Sibirien - Mötet med den sköna nihilistskan och Eglits förtvivlade försök att vinna hennes bevågenhet. Skilsmässan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att ej stöta inig med den sköna håller jag
god min och medger naturligtvis, att ej heller jag
kunnat handla annorlunda.
För övrigt, ju mer jag lärde känna den unga
damen, desto mer kände jag mig dragen till henne
trots våra i många avseenden olika åsikter — under
samtalets gång visade det sig nämligen att vår unga
väninna var den renblodigaste nihilist! Innan vi
skildes på natten, voro vi dock de bästa vänner.
Den unga damen var stadd i liknande ärende som
vi, i det hon ännu en gång ville skåda sina fäders
gods, som hon nu funnit i aska. Då vi hade
samma väg, föreslog jag att vi skulle göra sällskap, vilket
anbud med glädje accepterades.
Den hygglige värden ställde följande morgon sin
bästa vagn till vårt förfogande, i vilken vi utan
olägenhet fingo plats alla fyra. Till stort »aben» för Eglit
måste han ta plats bredvid kusken, och sedan vi
till-viftat värdfolket en sista hälsning, bär det av i rask
trav, ty innan kvällen vilja vi vara i Riga.
Under livligt samspråk passera vi den ena byn
efter den andra, där allt tyckes öde utom i de längs
vägen liggande krogarna, där kosackerna sörja för att
det är liv och rörelse.
Efter en hastigt intagen middag befinna vi oss åter
på väg, och vid passerandet av en och annan högt
- 87 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
