Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Min förvisning till Sibirien - Mötet med den sköna nihilistskan och Eglits förtvivlade försök att vinna hennes bevågenhet. Skilsmässan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
belägen punkt kunna vi redan i fjärran upptäcka
kyrktornen i Riga.
Eglit, som tydligen hyser mer än vanligt ömma
känslor för den unga följeslagerskan, bemödar sig att
intaga en så fördelaktig ställning som möjligt på den
knappt tilltagna kuskbocken med påföljd, att han som
genom ett under undgår att hamna på vägen. Den
sköna å sin sida har all möjlig möda att tygla sina
skrattmuskler, varför jag tid efter annan serverar en
liten skrattretande historia och därmed räddar
situationen för att sedan i ett par bedårande ögon mottaga
belöningen.
Snart tillkännager hjulens slammer mot gatstenar,
att vi befinna oss inom stadens gränser, och efter
passerandet av en hel del bakgator uppnå vi vår väninnas
bostad. Hon ber oss emellertid att genast fara vidare,
då vi annars kunna bli utsatta för obehag, enär hon
för sina politiska åsikters skull står under uppsikt av
gendarmeriet. Skilsmässan sker därför hastigt, men
så mycket hjärtligare, och den sköna lettiskan är
försvunnen. — Hon skulle senare i Moskva finna
tacksammare jordmån för sina idéer, ty de goda rigensarna ägde
ej förståelse för dylika saker, efter vad hon sade
oss.
Snart skiljas även Eglits och mina vägar, och
sedan jag sett Eglit försvinna i en portgång, uppnår
— 88 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
