Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Heidenstam redan i »Vallfart och vandringsår»
bragte hyllning och erkännande som mönster-
givande.
Den ensammas visa är en liten längtans-
dikt; flickan sjunger om sin saknad och sin läng-
tan :
Skogssjön är så blå;
våren kom ändå,
men den ende som mitt hjärta älskar
kommer icke han också?
Sommarn svinner, hösten och vintern komma och
nu frågar flickan icke längre, om den älskade ej
skall komma eller om hennes längtan ej skall slå
ut i blom, utan endast, om hennes hjärta ej skall
få ro. Både situation och uttryckssätt påminna
om Runeberg.
Två månskenskvällar erinrar något om
sådana stycken som »Sorg och glädje» hos Rune-
berg. Det är alltjämt den unga flickan i kärleks-
bryderi, och Heidenstam har med skalkaktig och
sirlig ton behagfullt karaktäriserat hennes känslor
före och efter sedan Eros hållit sitt intåg i hennes
hjärta. En påtänkt omstöpning av sceneriet till öster-
ländskt och med paret benämnt Leila och Ali, har
icke blivit av — tanken skvallrar emellertid om,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
