Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Spelar fröken piano?» frågade Hiller och
gjorde stora ögon. »Det har ni inte sagt.»
»A, bara litet», svarade Anna och satte sig
med klappande hjärta.
Saken var den, att hon de sista fjorton
dagarna ideligen hade övat sig på
ackompanjemanget till Schumanns romans.
Hon hade gjort det så sakta, att konsuln
ett par gånger hade frågat: »Vad är det för
klink, du håller på med?» men hon ville lära
sig den. Hon levde i hoppet att måhända en
dag få tillfälle att ackompanjera honom, när han
sjöng, och nu hade det lyckliga ögonblicket
kommit.
Hennes händer darrade, så att hon hade
svårt att hitta tangenterna och hennes hjärta
hamrade, så att hon tyckte det satt i halsen
på henne och hon hälst skulle vilja svälja det.
Hon spelade mycket sakta för att man inte
skulle höra, om hon slog fel, och Hiller stod med
ryggen emot pianot och sjöng ut emot salongen.
Men just som han började, fick han se någon,
som kom över golvet i det angränsande rummet,
som blott var sparsamt upplyst. Det var Louise.
Hon blev stående framför den vida
dörröppningen och lyssnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
