Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Stave: Huru bibelöfversättningar blifvit mottagna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
för sanningen ge tittryck åt sin ovilja och sin
afundsjuka. Men den förnämsta orsaken till den storm, som
nu bröt lös öfver den känslige mannen, låg dock i den
rådande allmänna höga uppskattningen af
Septuagin-ta. De kristnas beundran af denna öfversättning hade
stegrats i ännu högre grad därigenom, att man i
västerlandet på denna tid och äfven under århundraden
därefter var fången i den oriktiga föreställningen, att
Septuagintas språk (grekiskan) talats af Jesus själf ocli
af apostlarna i Palestina. Att afvika från den
bibeltext, som Frälsaren ocli hans närmaste lärjungar,
ansågos ha användt, måste därför förefalla som en
farlig nymodighet.
På grund häraf blef Hieronymus, efter
fullbordandet af sitt stora verk, utsatt för en kritik, som i
häftighet och småaktighet knappast har något motstycke
i nyare tider. T. o. m. en af öfversättarens gamla
vänner angrep honom i en särskild skrift, och själfve
Augustinus beklagade, mest dock med tanke på de
tros-svaga, att Hieronymus ej nöjt sig med att revidera
Gamla testamentet efter Septuaginta. Och en biskop
i Afrika, som infört den nya öfversättningen i sin
kyrka, höll på att bli öfvergifven af sin församling,
därför att denna vid en gudstjänst fick höra, att det
gamla cucurbita (kurbits), i Jonas bok ersatts med
hedera (murgröna). Småningom domnade dock striden
af, och när Hieronymus slutade sitt för en eremit och
munk ovanligt stormuppfyllda lif, var striden om hans
bibel också i stort sedt slut.
Hieronymus’ latinska bibelöfversättning, som är
känd under namnet Vulgata (näml. Versio), fick efter
lians död en historia, som är om möjligt ännu mera
vemodig. Under hans lifstid hade endast Spaniens
kyrka upptagit den till offentligt bruk. I Italien fick
den ingång icke så långt efter hans bortgång. Men i
Afrika och England höll man länge merendels fast vid
den gammallatinska. Först Gregorius den store (slutet
af 6:e årh.) vågade tala om Hieronymus’ öfversättning
som jämngod med denna och i vissa stycken värd att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
